Tjena tjena.

 

Jag lever, knegar och har det kjempefint. Efter en vecka utan någon lycka på jobbfronten var jag nära att ge upp. Hoppa framför tåget, dränka mig i det iskalla havet eller bara skjuta mig i huvudet. MEN så mailar en ängel från Stavanger bowlinghall och säger att jag har fått jobb. Wiho osv livet blev värt igen. Jobbet är ASKUL. Snälla kollegor och snälla bowlare. Har ingen jättelön, men det driter eg i för det är så himla roligt. Jag har råd att betala hyran och äta keso, och det är ju det viktigaste. 

 

Boendet då. Vi bor ca tolv hard working svenskar i ett hus. Sara och jag delar rum. De första två veckorna delade vi till och med säng (90cm) men nu har vi fixat en till. Har även fixat en kommode (byrå) och en fin klädhäst så nu börjar vi få ordning på torpet. För det mesta får jag dampet på att det är människor ÖVERALLT och känner för att lägga mig i fosterställning och lipa. Självklart hejdar jag mig.

 

Det som suger mest är att jag inte kan se bonde söker fru. HATAR världen för det. Läser på aftonbladet om all kärlek och alla kyssar hit och dit. VILL SEEEEEEEEEEEEE

 

Vi snakkes