Jesus star super christ igår stängde jag hallen HELT SJÄLV. Marius (hur fint namn är inte det!?!?? Vill typ skaffa fyra kids dirr och döpa dem alla till Marius) hade så ont i ryggen så jag tog hans pass. "Du är väl en go jente du" sa han då. Från klockan 21 var det alltså bara jag och min okunskap och ja, det gick väl sådär. Tur att det inte var seriösa gubbar som spelade. Och det hjälper faktiskt lite att man är svensk, de har liksom mer förståelse för att man är dum i huvudet då.

Sara och jag har inte sett varandra på typ två dagar nu. Hon går upp vid fyra på morgonen och drar till jobbet och när jag kommer hem på kvällen/natten ligger hon och sussar sött. Ja sånt är livet.

Snakkes